Att vara kvinna?
Ibland funderar jag om jag är bipolär. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom) Ena dagen är jag överhuvudet glad, och nästa totalt nere i skoskaften. Så har det varit länge. Men enl. min kurator behöver jag inte oroa mig, alla är så ibland, och jag stannar ju inte nere i skoskaften särskilt länge.
Det händer ju saker runt omkring som gör mig glad eller ledsen... så är det för alla. Att jag funderar över sjukdomen handlar väl bara om en form av bekräftelse. Som att det faktiskt är något fel på MIG, och inte det runt omkring mig. Självkritisk? Kanske... Höga krav på mig själv? Absolut... Höga krav på omgivningen? Ja, men inte berättigat enligt omgivningen. Man ska vara kvinna, nicka, lyda och lida. Gör som kraven kräver, nöj dig med det du har och önska dig inte mer.
Det sjuka är att man ger sin vänner vettiga råd, men inte ger sig själv rätten att lyda samma krav. Är det så det är att vara kvinna?
Det händer ju saker runt omkring som gör mig glad eller ledsen... så är det för alla. Att jag funderar över sjukdomen handlar väl bara om en form av bekräftelse. Som att det faktiskt är något fel på MIG, och inte det runt omkring mig. Självkritisk? Kanske... Höga krav på mig själv? Absolut... Höga krav på omgivningen? Ja, men inte berättigat enligt omgivningen. Man ska vara kvinna, nicka, lyda och lida. Gör som kraven kräver, nöj dig med det du har och önska dig inte mer.
Det sjuka är att man ger sin vänner vettiga råd, men inte ger sig själv rätten att lyda samma krav. Är det så det är att vara kvinna?
Kommentarer
Trackback
