När världen upphör att snurra....
....eller iallafall tycker man att den borde göra det.
Mycket har hänt sedan jag bloggade sist, liv har kommit till och liv har tagits ifrån oss. Precis såsom världen fungerar även om det känns fruktansvärt orättvist ibland. Jag, Kim och Milton skulle åka ut med mamma, Uno och Herman och fiska en sväng men först skulle vi stanna till på affären och köpa korvbröd. Vi hann inte så långt innan mamma ringde och sa att det inte blir något fiske: "Sonny är död". Vänta... VA? Skojar du med mig? Olyckan var ett faktum, en mindre smart idé på fyllan slutade i två dödsfall samt att en av mina bonusbröder blev väldigt allvarligt skadad. Vilken mardröm! Skolan på sluttampen för terminen och syster och jag var i chock. Vi kunde inte förstå vad som hänt och dagarna kantades med besök på olycksplatsen, tankar och bilder i huvudet.
Jag kan ibland höra Sonnys röst och skratt. Han var en underbar människa, långt ifrån perfekt, men ändå underbar. Snäll, omtänksam och förbannat rolig. Det är så konstigt när något sådant händer, det känns som om världen omkring en stannar. Ingenting borde fungera nu när en person helt plötsligt inte finns längre. Verkligheten är mycket annorlunda i jämförelse. Samhället och alla i det fortsätter som vanligt. Stora delar av Hofors var i djup sorg efter olyckan eftersom Sonny inte direkt var någon bakgrundsfigur och jag vet heller ingen som tyckte illa om honom. Jag och syster var in i gravkapellet och tittade på Sonnys kropp. Jag följde med eftersom Jennie ville ha stöd och vågade inte låta bli utifall att hon skulle ångra sig efteråt, man har ju bara en chans att göra det. Det var en skum upplevelse. Först var jag rädd för att se en död kropp tillhörande en människa vi alla älskade. Men det var inte otäckt, bara väldigt konstigt. Det var som att någon hade gjort en kopia av honom i vax och stoppat ner i kistan. Ungefär en sådan man ser på kändisar. Men näsan såg konstig ut. Han var kall och stel och vi tog farväl. Till begravningen valde vi fina låtar och beställde ett kort att ha framför kistan. Vi sparade ihop till en stor sorgekrans. Begravningen var perfekt och jag vill gärna tro på det prästen sa: Att han nu är i ett land långt långt borta och äntligen får återförenas med sina föräldrar... precis som i Mio min Mio.
Mycket har hänt sedan jag bloggade sist, liv har kommit till och liv har tagits ifrån oss. Precis såsom världen fungerar även om det känns fruktansvärt orättvist ibland. Jag, Kim och Milton skulle åka ut med mamma, Uno och Herman och fiska en sväng men först skulle vi stanna till på affären och köpa korvbröd. Vi hann inte så långt innan mamma ringde och sa att det inte blir något fiske: "Sonny är död". Vänta... VA? Skojar du med mig? Olyckan var ett faktum, en mindre smart idé på fyllan slutade i två dödsfall samt att en av mina bonusbröder blev väldigt allvarligt skadad. Vilken mardröm! Skolan på sluttampen för terminen och syster och jag var i chock. Vi kunde inte förstå vad som hänt och dagarna kantades med besök på olycksplatsen, tankar och bilder i huvudet.
Jag kan ibland höra Sonnys röst och skratt. Han var en underbar människa, långt ifrån perfekt, men ändå underbar. Snäll, omtänksam och förbannat rolig. Det är så konstigt när något sådant händer, det känns som om världen omkring en stannar. Ingenting borde fungera nu när en person helt plötsligt inte finns längre. Verkligheten är mycket annorlunda i jämförelse. Samhället och alla i det fortsätter som vanligt. Stora delar av Hofors var i djup sorg efter olyckan eftersom Sonny inte direkt var någon bakgrundsfigur och jag vet heller ingen som tyckte illa om honom. Jag och syster var in i gravkapellet och tittade på Sonnys kropp. Jag följde med eftersom Jennie ville ha stöd och vågade inte låta bli utifall att hon skulle ångra sig efteråt, man har ju bara en chans att göra det. Det var en skum upplevelse. Först var jag rädd för att se en död kropp tillhörande en människa vi alla älskade. Men det var inte otäckt, bara väldigt konstigt. Det var som att någon hade gjort en kopia av honom i vax och stoppat ner i kistan. Ungefär en sådan man ser på kändisar. Men näsan såg konstig ut. Han var kall och stel och vi tog farväl. Till begravningen valde vi fina låtar och beställde ett kort att ha framför kistan. Vi sparade ihop till en stor sorgekrans. Begravningen var perfekt och jag vill gärna tro på det prästen sa: Att han nu är i ett land långt långt borta och äntligen får återförenas med sina föräldrar... precis som i Mio min Mio.
Vi ses på bommulsfälten
I kontrast till denna sorgliga händelse kom ett nytt liv till världen. En lycka för alla runt omkring. Ett litet knyte vid namn Simon som bestämde sig för att komma ut i sommarvärmen några veckor för tidigt, och sådär i efterhand tror jag hans mamma var mycket glad att hon slapp vara höggravid i den värme som den tidiga sommaren bjöd på. Livets cirkel blev sluten också denna gången och ett liv byttes mot ett annat.
Välkommen till världen Simon
Mitt liv har rullat på ungefär som vanligt. Skolarbetet färdigställdes i tid, men betygen kom inte in i tid. Dock har jag efter kontakt med lärare fått veta att allt är godkänt och snart skall rapporteras in. Hoppas det inte blir strul med csn till hösten bara. I höst står sociologi på schemat och skräcken om salstentor kommer att slå in. Har fått schema för de första veckorna nu och den första delkursen skall avslutas med en otäck salstenta. Har endast haft en enda salstenta under de 4,5 åren jag studerat vid högskolan... och det var i matte. I matte så kan man antingen formeln som behövs eller så kan man inte. I ett ämne som sociologi eller psykologi kan man kunna saker i olika utsträckning och i stressen glömma hälften. *EIIIK* Läskigt blir det, men jag ska försöka plugga på bra så det sitter som ett rinnande vatten efter hela vägen av kursen. Lätt att säga såhär i förhand, man vet ju hur det brukar sluta. Lilla fröken: "Jag hiiiiinner"
Sommaren har bestått av sommarjobb för min del. Först var jag på en lokal förskola på en ettårsavdelning. UNDERBART roligt. Det är så härligt med ungar :) Sen tog jag ledigt i 2 veckor eftersom jag ville ha lite sommarlov. Under dessa två veckor fyllde jag bland annat 25 år, hade pangfest i trädgården och hälsade på mamma och Uno i deras stuga i Storsjö, Jämtland. Min 25-års dag var härlig, det kom nära och kära med bekanta och åt jordgubbstårta i värmen på altanen. Jag fick mycket trevliga presenter både då och sen på min fest. TACK ALLA som förgyllde min dag :) På festen kom det ungefär 25 personer som gick en tipspromenad, spelade kubb, drack alkohol och sjöng med till Krister Fridhs ljuvliga stämma i solen på filtar i gräset. Det var en underbar fest och jag är nöjd med min investering i den, även om det gick åt ungefär 4000 kr. Det var också skönt att komma bort från kommunen lite och bli bortskämd av mamma i Storsjö veckan efter. Jag och Kim tog bilen upp (Milton hade åkt i förväg med mamma och Uno) och såg mycket fina omgivningar, sinnessjuka mängder med loppisar och fick god mat. Dessutom fick jag upp min första fisk på kastspö. En liiiiten öring, men jag är stolt och tänker äta upp den. På vägen upp stannade vi till på ett ställe som hette: "Albert Vikstens kojby". Där fick man titta på hur gamla arbetarkojor såg ut för länge sedan. Mycket coola. Det fanns också ett björnide... vilket egentligen var anledningen till att jag sköt upp toalettbesöket för att ta en liten tur i omgivningarna i kojbyn.
När vi lämnadekommunen var det ohyggligt varmt och hade så varit under en lång tid. Vi kom upp i fjällen och möttes av svalka... det var till och med så att jag skumt nog faktiskt njöt av att frysa. Under dagarna hos mamma fiskade vi och åt mat i det fria. Uno hade såklart stekpannan och fläsk med sig. Vi blev också bortskämda med god mat och hade det allmänt trevligt långt borta från våra egna måsten. På vägen hem tog vi vägen över fjället, Flatruet.
Sommaren har bestått av sommarjobb för min del. Först var jag på en lokal förskola på en ettårsavdelning. UNDERBART roligt. Det är så härligt med ungar :) Sen tog jag ledigt i 2 veckor eftersom jag ville ha lite sommarlov. Under dessa två veckor fyllde jag bland annat 25 år, hade pangfest i trädgården och hälsade på mamma och Uno i deras stuga i Storsjö, Jämtland. Min 25-års dag var härlig, det kom nära och kära med bekanta och åt jordgubbstårta i värmen på altanen. Jag fick mycket trevliga presenter både då och sen på min fest. TACK ALLA som förgyllde min dag :) På festen kom det ungefär 25 personer som gick en tipspromenad, spelade kubb, drack alkohol och sjöng med till Krister Fridhs ljuvliga stämma i solen på filtar i gräset. Det var en underbar fest och jag är nöjd med min investering i den, även om det gick åt ungefär 4000 kr. Det var också skönt att komma bort från kommunen lite och bli bortskämd av mamma i Storsjö veckan efter. Jag och Kim tog bilen upp (Milton hade åkt i förväg med mamma och Uno) och såg mycket fina omgivningar, sinnessjuka mängder med loppisar och fick god mat. Dessutom fick jag upp min första fisk på kastspö. En liiiiten öring, men jag är stolt och tänker äta upp den. På vägen upp stannade vi till på ett ställe som hette: "Albert Vikstens kojby". Där fick man titta på hur gamla arbetarkojor såg ut för länge sedan. Mycket coola. Det fanns också ett björnide... vilket egentligen var anledningen till att jag sköt upp toalettbesöket för att ta en liten tur i omgivningarna i kojbyn.
När vi lämnadekommunen var det ohyggligt varmt och hade så varit under en lång tid. Vi kom upp i fjällen och möttes av svalka... det var till och med så att jag skumt nog faktiskt njöt av att frysa. Under dagarna hos mamma fiskade vi och åt mat i det fria. Uno hade såklart stekpannan och fläsk med sig. Vi blev också bortskämda med god mat och hade det allmänt trevligt långt borta från våra egna måsten. På vägen hem tog vi vägen över fjället, Flatruet.
Väl hemma igen fortsatte Kim att njuta av sin semester medan jag började mitt andra sommarjobb som behandlingsassistent åt invandrarungdomar som kommit till Sverige utan sina föräldrar. Många röster har hörts kring detta boende. Varför ska man ta hand om så kallade barn? Man öskar med skattepengar och så vidare. Jag har också fått höra att jag skulle bli överkörd av ungdomarna eftersom jag är en ung kvinna utan pondus i deras värld. MEN! Jag tycker jobbet är kanonroligt och killarna är överlag riktigt gulliga pojkar. Men sen, så är de ju också tonåringar och säga vad man vill, men oavsett hemland kan tonåringar vara jobbiga. En stor fördel med jobbet är att man får verkligen göra allt! Man får umgås med pojkarna, lära dem saker såsom språk och hur samhället i sverige fungerar, man får städa, laga mat, diska, vara med på aktiviteter och ta ansvar. Ett bra jobb som inte blir långtråkigt. Sen är arbetskamraterna väldigt bra de också! Har några skift kvar innan mitt sommarvikariat går ut, men sen tror jag att jag blir utringd vid behov om jag kan framöver också. Schemat för de första veckorna i höst på sociologikursen har som sagt kommit. Kollade upp vad alla böcker för hela terminen skulle kosta. Och det var inte lite det! Det var en bok som jag inte hittade på, men kom ändå upp i drygt 5500 kr! SHIT! Får köpas i omgångar tror jag minsann!
Milton har nyss gått igenom lite av en förvandling. Han är nu sen knappt en vecka tillbaka kastrerad och rakad på magen. Lille skrutt fick manligheten bortkarvad. Men det är mycket för hans egen skull. Nu ska han inte behöva stressas av löptikar och känna behovet att hävda sig mot andra hanhundar. Han kan bara vara och må bra och inte riskera prostatabesvär i samma utsträckning :) Men det skar i hjärtat när han var nyopererad, han gnällde och vinglade och var mycket slö. Lille plutten som vaknade med tratt på huvudet på ett okänt ställe i en bur och mådde inte alls bra, inte syndes matte eller husse till heller. Stackars bebis var så orolig så de ringde tidigare än planerat från Faluns djursjukhus och sa att han ville hem. En nätt summa på knappt 4000 kr lades ut på detta ingrepp, plus lite andra prylar i shopen på sjukhuset. Nu kan vi spåra jag och Milton :)
Det är dock inte bara herr hund som har lite ont. Matte är i vanlig ordning en klantig människa och vevade till altandörren med vänsternäven för ungefär två veckor sen. AJ! Kan det summeras som. Jag brydde väl mig inte så mycket om det. Såklart det gör ont liksom tänkte jag. Men på fredagsmorgonen funderade jag om det ändå inte vore bäst att kolla upp fingret då eftersom jag skulle jobba hela helgen. Sagt och gjort. Till hälsocentralen, remiss till röntgen, remiss till akuten. SHOPP så hade 7 timmar av mitt liv gått åt och jag hade en koves på fingrarna. En spricka i fingret hade jag fått till. Igår var jag på återbesök och tydligen ska jag vara försiktig i ungefär 6 veckor. På ordination av en av mina arbetskamrater ringde jag också till Folksam idag och berättade om mitt fingeräventyr. Tro på tusan att jag ska få 4000 kr för min skada. Tänk att jag har aldrig ens tänkt på att om man skadar sig så ska man ringa försäkringsbolaget. Jag har bara tänkt: "Shit happens liksom, surt" Perfekt. Tydigen kan man anmäla saker 3 år i efterhand också hos mitt försäkringsbolag så jag ska göra lite efterforskningar och anmäla min vurpa i höstas också när foten blev stukad, knät trasigt och kläder förstörda. kravet var att man ska kunna styrka det hela med anteckningar från stället man sökte vård på. Kan väl inte vara så svårt? Stackars Folksam vet inte vad de gav sig in på när de försäkrade mig, klantigast i kommunen.
Det blev ett långt inlägg. Tror ingen orkar läsa klart det, men vad gör väl det. Hoppas alla har haft en fin sommar... nu ska jag fundera över dilemman i livet.
Love!
Milton har nyss gått igenom lite av en förvandling. Han är nu sen knappt en vecka tillbaka kastrerad och rakad på magen. Lille skrutt fick manligheten bortkarvad. Men det är mycket för hans egen skull. Nu ska han inte behöva stressas av löptikar och känna behovet att hävda sig mot andra hanhundar. Han kan bara vara och må bra och inte riskera prostatabesvär i samma utsträckning :) Men det skar i hjärtat när han var nyopererad, han gnällde och vinglade och var mycket slö. Lille plutten som vaknade med tratt på huvudet på ett okänt ställe i en bur och mådde inte alls bra, inte syndes matte eller husse till heller. Stackars bebis var så orolig så de ringde tidigare än planerat från Faluns djursjukhus och sa att han ville hem. En nätt summa på knappt 4000 kr lades ut på detta ingrepp, plus lite andra prylar i shopen på sjukhuset. Nu kan vi spåra jag och Milton :)
Det är dock inte bara herr hund som har lite ont. Matte är i vanlig ordning en klantig människa och vevade till altandörren med vänsternäven för ungefär två veckor sen. AJ! Kan det summeras som. Jag brydde väl mig inte så mycket om det. Såklart det gör ont liksom tänkte jag. Men på fredagsmorgonen funderade jag om det ändå inte vore bäst att kolla upp fingret då eftersom jag skulle jobba hela helgen. Sagt och gjort. Till hälsocentralen, remiss till röntgen, remiss till akuten. SHOPP så hade 7 timmar av mitt liv gått åt och jag hade en koves på fingrarna. En spricka i fingret hade jag fått till. Igår var jag på återbesök och tydligen ska jag vara försiktig i ungefär 6 veckor. På ordination av en av mina arbetskamrater ringde jag också till Folksam idag och berättade om mitt fingeräventyr. Tro på tusan att jag ska få 4000 kr för min skada. Tänk att jag har aldrig ens tänkt på att om man skadar sig så ska man ringa försäkringsbolaget. Jag har bara tänkt: "Shit happens liksom, surt" Perfekt. Tydigen kan man anmäla saker 3 år i efterhand också hos mitt försäkringsbolag så jag ska göra lite efterforskningar och anmäla min vurpa i höstas också när foten blev stukad, knät trasigt och kläder förstörda. kravet var att man ska kunna styrka det hela med anteckningar från stället man sökte vård på. Kan väl inte vara så svårt? Stackars Folksam vet inte vad de gav sig in på när de försäkrade mig, klantigast i kommunen.
Det blev ett långt inlägg. Tror ingen orkar läsa klart det, men vad gör väl det. Hoppas alla har haft en fin sommar... nu ska jag fundera över dilemman i livet.
Love!
Kommentarer
Trackback
