Back 2 school
Idag börjar allvaret efter sommaren igen... osv. Visserligen har väl sommaren i sig varit allvarlig den med, MEN! jobbet jag hade är ju faktiskt inte min huvudsakliga sysselsättning... vilket då som sagt börjar idag. Har faktiskt läst litegrann, men inte allt inför morgondagens inledande föreläsning. Så, jag har att göra ikväll, eller imorgon förmiddag också. Lovely. Sociologi, here I come.
Har varit på urnsättning av Sonny. Jag hade en föreställning om att en präst eller annan tålmodig person skulle läsa något ur bibeln eller säga något fint om Sonny. Men det blev det totalt motsatta, eller ja, det var väl ingen som skrek ut hädelser alltså. MEN, istället sänktes bara urnan ner i ett hål inklätt i någon vit dukaktig grej och sen lades ett lock på. Sen stod vi där... i mina tankar var det bara såhär: "ÖÖÖÖÖ, va? Vänta nu, var är prällen? Är vi klar nu? Var det så här man sa sitt sista farväl. Tur begravningen var fin.... kyrkogården är fin, å nej va sorgligt, där ligger ett barn... otäckt när folk dör.... är vi klar nu? Är det meningen att vi ska gå? Borde jag säga något fint om Sonny?" Och så vidare.... där stod man och funderade va tusan det var som just hänt i ca 12 minuter, en minut gick till att sänka ner urnan och 2 minuter för att gå fram och tillbaka till hans grav. Klart på 15 minuyer alltså. GANSKA skumt.
Har en del att tänka på, ett samtal under gårdagen som annonserade något som potentiellt kan förändra mitt liv. Får veta mera på tisdag nästa vecka... men snacka om nervös och fylld med ångest. Därav gick mitt pass hos kuratorn igår främst åt att diskutera min ångest kring detta och allt runtomkring. Klyven i hur jag vill göra....
....måste ringa Malin och prata om det... NU!
Önska mig lycka till i skolan. Höres
Har varit på urnsättning av Sonny. Jag hade en föreställning om att en präst eller annan tålmodig person skulle läsa något ur bibeln eller säga något fint om Sonny. Men det blev det totalt motsatta, eller ja, det var väl ingen som skrek ut hädelser alltså. MEN, istället sänktes bara urnan ner i ett hål inklätt i någon vit dukaktig grej och sen lades ett lock på. Sen stod vi där... i mina tankar var det bara såhär: "ÖÖÖÖÖ, va? Vänta nu, var är prällen? Är vi klar nu? Var det så här man sa sitt sista farväl. Tur begravningen var fin.... kyrkogården är fin, å nej va sorgligt, där ligger ett barn... otäckt när folk dör.... är vi klar nu? Är det meningen att vi ska gå? Borde jag säga något fint om Sonny?" Och så vidare.... där stod man och funderade va tusan det var som just hänt i ca 12 minuter, en minut gick till att sänka ner urnan och 2 minuter för att gå fram och tillbaka till hans grav. Klart på 15 minuyer alltså. GANSKA skumt.
Har en del att tänka på, ett samtal under gårdagen som annonserade något som potentiellt kan förändra mitt liv. Får veta mera på tisdag nästa vecka... men snacka om nervös och fylld med ångest. Därav gick mitt pass hos kuratorn igår främst åt att diskutera min ångest kring detta och allt runtomkring. Klyven i hur jag vill göra....
....måste ringa Malin och prata om det... NU!
Önska mig lycka till i skolan. Höres
Kommentarer
Trackback
